Den japanska ön är en så kallad Blå zon där människor blir exceptionellt gamla.

Lite kul läsning från SvD:

​

Som vanligt har Sumiko Taira stigit upp klockan sex, ätit en lätt frukost och sedan cyklat ner till byskolan där hon arbetar som skolpolis.

Resten av dagen har hon trampat runt till sina 15 odlingstäppor som ligger utspridda längs bergssluttningen.

Det är först när jag nämner att svenskar slutar jobba när de är 65 år som hon stannar upp och sätter nävarna i midjan. Ett förvånat leende sprider sig över läpparna.

–Ha, ha! 65! skrattar hon och kastar huvudet bakåt.

– Då är de fortfarande barn. Om du inte gör något så blir du dum snabbt.

Sumiko Taira borde veta vad hon talar om. Hon är 95 år och äldst av fem syskon som alla är i livet och över 85 år.

På nästan vilken annan plats som helst skulle detta energipaket betraktas som ett fysikaliskt fenomen. Men här i byn Ogimi på Okinawas nordkust är hon en i mängden.

I tusen år har Okinawa varit känt bland kinesiska sjöfarare som ”De odödligas ö” och fortfarande är det på Okinawa som man kan hitta många av jordens äldsta människor. Japanerna har högst medellivslängd i världen – 83,91 år – och allra äldst blir människorna här på ön.

Framför allt är det kvinnorna som blir gamla. 86,88 år i väntad livslängd vid födseln är mest i världen och öns kvinnor är också friska längst.

Det har gjort att Okinawa utsetts till en officiell FN-region för långlivade och ingenstans i denna region är människorna så långlivade som i byn Ogimi där vi befinner oss. Vid den senaste folkräkningen var 156 av byns 3386 invånare över 90 år och 13 hade fyllt 100. Det är siffror som skänkt Ogimi epitetet ”De gamlas by”.

​

​

Det var Makoto Suzuki som först beskrev fenomenet vetenskapligt. 1975 hade den då unge forskaren från Tokyo hört talas om en berömd 100-åring som levde på landsbygden. Han bestämde sig för att åka dit men hade bara ett namn.

–Jag stannade en kvinna som såg ut att vara 70 och frågade om vägen. Hon svarade: Här är jag! Jag kunde inte tro att det var sant, hon såg så ung ut. Senare fann jag dokument som bekräftade hennes ålder, berättar Makoto Suzuki när vi slagit oss ned vid ett bord i hans kontor i Ginowan City på Okinawa.

Metodiskt började Makoto Suzuki besöka öns gamlingar och idag har han över 900 mappar noggrant insorterade i sin bokhylla.

–Varenda mapp representerar en människa som blivit äldre än 100 år, säger han och slår ut med handen mot hyllraderna.

Det som finns samlat i Makoto Suzukis mappar är inget mindre än världens första och mest långvariga studie av människor som blivit över 100 år. Utan Okinawa centenarian study skulle mänskligheten känna till mycket mindre om hur vår livsstil påverkar åldrandet.

Ingenstans syns detta samband så tydligt som på Okinawa.

För de lyckosamma generationer – födda i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet – som samtidigt kunde dra nytta av öns traditionella livsstil och nya moderna hygien- och hälsoreformer, började åldrarna skena.

Människorna blev inte bara gamla. De blev dessutom friska.

Med ett genomsnittligt BMI bland medelålders på 20,4 var praktiskt taget ingen människa på ön alls överviktig i början av 1960- talet. Hjärtinfarkt, diabetes och idag vanliga cancersjukdomar var nästan okända.

​

​

FYRA LÄRDOMAR FRÅN OKINAWA

​

​

Hur blir man gammal?

–Vi vet redan svaret från historien, säger Mitsuhiro Yanaguida. Han är en av de toppforskare som värvats till OIST, Okinawa institute of science and technology, där den japanska regeringen pumpat in miljardbelopp för att skapa ett forskningsinstitut i den absoluta världseliten.

–Vägen går via halvsvält, bra och mycket näringstät mat och fysisk rörlighet. Men idag är utmaningen inte bara att förlänga livstiden utan att förlänga den tid vi har hälsan i behåll. Framför allt handlar det om hjärnan.

​

​

​

5:2-metoden ligger riktigt bra till!!!

​

Men den näringstäta maten är inte hela sanningen bakom åldrandet. Till det kommer svälten.

–Svält är utmärkt så länge du inte dör av den. Det får cellerna att skärpa sig för att klara svåra tider. Här på Okinawa är jordarna röda och fattiga. Jag har själv försökt att odla här och det är nästan omöjligt att få något att växa. Det här har varit en svältregion i många år, säger Mitsuhiro Yanaguida.

Kanske har vetskapen om att svälten alltid lurar runt hörnet uppmuntrat sparsamhet och gjort talesättet ”hara hachi bu” vanligt. Uttrycket betyder ungefär: Ät dig bara fyra femtedelar mätt.

Det tar 20 minuter för magen att signalera till hjärnan att den är full. Det går alltså att sluta äta tidigt och vänta in mättnaden.

–Förr var den höga åldern i Ogimi ett mysterium, men inte längre, säger Mitsuhiro Yanaguida.

Ät lite men bra. Odla gärna själv dina grönsaker. Rör på dig varje dag. Sök mental stabilitet och finn trygghet i familjen. Och till sist: samverkan i lokalsamhället, att grannar hjälper varandra.

–Det är ärligt talat inte mycket val. Om du inte gör detta blir motsatsen tio år på rygg i en sjuksäng.

84-åriga Iha Setsuk korades nyligen till Miss Kitanakagusuku i en skönhetstävling som sändes på tv över hela Japan.

Den lilla orten Kitanakagusuku har just gått om fiskebyn Ogimi i Okinawas interna åldersliga. Inte för att de har fler supergamla utan för att den något yngre generationen lyckas behålla hälsan. Eftersom så få medelålders dör i förtid har Kitanakagusuku nu en medellivslängd på 89,3 år, mest på Okinawa.

För att minska på trycket på sjukvården inleddes en kampanj för friskt åldrande. Iha Setsuk är nu hälsokampanjens främsta ambassadör.

Kitanakagusuku som ligger på de gröna höjderna är ett lite mer välbeställt, inbott, medelklassområde jämfört med den enkla fiskebyn Ogimi. De som åldras här har sällan levt på det traditionella viset som människorna i de fattiga byarna, men de har haft utbildning och haft förmåga att ta till sig av erfarenheterna därifrån.

Jag frågar vad hon tror är hemligheten bakom ett friskt åldrande?

–Förbli aktiv, säger Iha Setsuk och ler.

–Gör allt du kan göra själv, låt ingen annan göra det åt dig.

​

​

Långt liv-menyn

Öbor som äter på det traditionella sättet får i snitt i sig 18 olika växter per dag. Ett viktigt inslag är sjögräs och alger som konbu, wakame, hijiki, mozuku och nori.

Sjögräset är rikt på vitamin B12 vilket förklarar varför gamla människor klarat sig bra utan att knappt äta kött.

Grönsakerna, som goya, har ofta en distinkt doft och färg, en lite klibbig konsistens och en bitter smak. Goya innehåller minst tre ämnen som sänker blodsockret.

En vanlig ört är gurkmeja som innehåller kurkumin. Det är antiinflammatoriskt, stärker kroppens försvar mot fria syreradikaler och har lyfts fram för sin cancerhämmande verkan.

Den traditionella maten på Okinawa är kalorifattig. Jämfört med en hamburgare har en måltid tre, fyra gånger större volym och mer vitaminer och mineraler, men bara hälften så många kalorier.

Intaget av gröna och gula grönsaker är mycket stort.

Kosten är praktiskt taget fri från mejerivaror och ägg.

Proteinet, cirka 75 gram per dag, hämtas främst från tofu och just på Okinawa tillverkas en sort som är fastare och med en större koncentration av protein, flavonoider och varierade fettsyror än i övriga Japan och i Kina.

Maten innehåller mycket lite fett, och då stora inslag av enkel- och fleromättat fett.

Kolhydraterna kom främst från sötpotatis och inte från ris. Maten innehåller nästan inget socker alls och väsentligt mindre gryn och spannmål än i övriga Japan.

Källa: Åldrandets gåta

​

Intressant om denna by minst sagt! Allt ovan förstärker vetskapen att det är riktigt bra att halvfasta 2 dagar i veckan. Så kör på :)

I nästa inlägg kommer jag skriva om kaffe. Jag gillar att gå ner på cellnivå: Forskning visar att kaffe har en skyddande effekt mot flera olika cancerformer, bland annat bröstcancer – och nu vet man varför...läs i inlägget nästa vecka.

Mvh

Niclas ​